Efter att ha sett veckans filmer känner
jag mig väldigt inspererad av Lina Axelsson, som lyckades med det
som de flesta ansåg omöjligt. Hon började arbeta som rektor på en
av Sveriges mest segregerade skolor. Skolan ansågs vara i kris, med
dåliga resultat (bara hälften av niorna var behöriga till
gymnasiet), och nästan alla elever hade annat modersmål än
svenska.
Hon tog jobbet med motivationen att
ingenting är omöjligt att allt går att förändra. Hon kände med
eleverna att de inte hade fått visa hur bra de kan bli, och hon
ville visa Sverige att dessa elever kan prestera minst lika bra som
alla andra.
Hon började kartlägga problemen, och
kom bland annat fram till att skolan hade svårt med inkludering, Att
det fanns klasser med bara andraspråkselever och andra klasser med
endast svenskspråkiga elever. Rektorn bröt upp grupper, och
blandade klasser. Eftersom hon enbart såg possitiva aspekter av att
blanda eleverna.
Det första resultatet hon fick se av
sina förändringar var en större harmoni i elevgrupperna och det är
enligt henne det första steget mot bättre resultat.
Lina Axelsson pratar också om hur en
negativ yttre bild på eleverna påverkar elevernas insida och
självbild, och påverkar dem ofta resten av livet.
Jag påstår inte att jag tycker att
alla åtgärder som hon tog till var bra, men hon fick resultaten att
gå åt rätt håll och hennes viljestyrka var inspirerande. Man
märkte också genoomgående att hon brann för eleverna och ville
dem det allra bästa.
Några frågor att fundera på:
- Ur elevperspektiv, är det bara positivt att blanda upp klasserna eller kan det finnnas en trygghet att gå med de som är mest lika en själv?
- På vilka sätt kan kan en ”dålig” skolgång påverka en i sitt vuxna liv?
- Kan Lina Axelsson ha haft nytta av sina tidigare yrkeserfarenheter(jurist, terapeut, chef, stenhuggare och lärare) i sin roll som rektor och i så fall hur?
Jag tror att inkludering i klasserna har större fördelar än nackdelar även om det säkert finns en trygghet i att vara tillsammans med andra man är lik och har mycket gemensamt med. Jag fastnade också för det där med kartläggning. Det gäller ju oss lärare också i klassrummet. Om vi inte börjar med att kartlägga problematik så vet vi heller inte vad vi ska fokusera på.
SvaraRaderaUnder ett möte med lärarna poängterade Lina också att de INTE skulle fokusera på vad de KUNDE göra utan vad det är som BEHÖVER göras! Tycker att det känns som ett bättre utgångsläge. För oss som lärare kan det ju handla om att t.ex. kartlägga mobbning, utanförskap och kränkande behandling.
I en kartläggning kring det tror jag också att det är viktigt att man hjälps åt i hela arbetslaget så att man får en bild av elevens hela dag. Var händer det? När händer det, av vilka och hur? Man måste också vara medveten om att eleverna ofta ogärna pratar om t.ex. mobbning i klassen. Det får inte komma ut och om det läcker ut så finns det, enligt Ekerwald och Säfström, en stor chans att alla i klassen visar sig oförstående och ovetandes för att på så sätt skydda sig själva. Därför är det nog bra om en kartläggning kan göras med många öron och ögon eller vad tror ni?
Jag tycker det är bra som Lina tänker, att direkt sätta in nyanlända elever i en klass med svenska elever. Det är säkert en trygghet att får gå med "andra som du" som du skriver Ida men jag tänker att om du går endast med de som talar samma språk som du så tror jag av bekvämlighetsskäl att det är lättare att undvika att prata svenska. Om du hela tiden "tvingas" använda det nya språket du ska lära dig tror jag du gör det på väsentligt kortare tid. Sen tänkte jag också på en sak Lina sa när hon fick frågan att är det inte svårt/känsligt då för att de känner att de inte förstår någonting? Hon svarar att det i varje klass också finns svenska i elever som sitter och känner precis likadant! Har läraren lyckats skapa ett tillåtande klassrumsklimat där elever känner att de vågar vara delaktiga, fråga och vågar göra fel vilket är helt ok, spelar kanske inte språket lika stor roll? Sen kan jag tycka det är en bra ide att köra en period med intensivare undervisning i då exv svenska för att lättare kunna komma in i användningen av språket och kunna hänga med bättre på lektionerna framöver.
SvaraRaderaNyttan Lina kan ha haft från tidigare yrken är svårt att säga kanske, men jag tänker iallafall att hon har stött på många olika sorters människor i många olika situationer. Det gör man i skolan också så en erfarenheter av det kan man nog ha stor nytta av som rektor i "hanterandet" av alla människor och situationer som uppstår.
Jag blev precis som du väldigt inspirerad och väldigt motiverad av att se filmerna om Lina Axelsson. Vilken drivkraft hon hade om att vilja förbättra! Jag skulle vilja se fler som henne i skolans värld. Hon ville verkligen att eleverna skulle visa vad de verkligen kunde, hon ville finna motivationen hos dem och det är ju faktiskt, anser jag, en av våra viktigaste uppgifter som lärare, att skapa och ge eleverna motivation.
SvaraRaderaNu över till några av dina frågeställningar som jag anser väldigt intressanta att diskutera. I den första frågeställningen så anser jag att det är positivt att slussa in nyanlända elever i klasser med svenska elever, men jag tror också att de gynnas av att någon gång i veckan få ett par timmar i en förberedelseklass där de kan få den hjälp och det stöd som de behöver. Ungefär så som de jobbade på Lina Axelssons skola. Att de nyanlända slussas in i vanliga klasser gynnar elevernas språkutveckling, de kanske inte förstår just allt men jag tror ändå att de kan förstå en hel del genom gester, bilder, kroppspåk med mera. På skolan där jag jobbade förut fick de nyanlända gå i ”vanlig klass” men ett par timmar varje vecka fick de tid med fbk-lärare och detta sågs bara positivt. Elevernas språk utvecklades snabbt och de fick en tillhörighet.¨
Att en dålig skolgång kan påverka ens framtida liv tror jag absolut! Det kan säkerligen påverka framtiden på flera sätt. Har man som elev exempelvis ingen motivation till skolan och bara struntar i allt som ska göras så blir resultaten/betygen dåliga och då kan man förmodligen inte nå upp till sina framtida drömmar. Jag tyckte Lina motiverade sina elever på skolan väldigt bra. En sak som hon sa fastnade jag väldigt för och det var ”Ibland är det jobbigare att inte orka än att orka”.
Jag tror att det bara är bra att blanda klasserna. Först och främst för att nyanlända har större chans att lära sig svenska och även på grund av det sociala. För självklart kan trygghet vara bra men det kan även göra att eleven stannar upp i sin utveckling och får mindre chans att prata svenska.
SvaraRaderaPå din andra fråga skulle jag säga att en dålig skolgång kan påverka elevens vuxna liv mycket. De får det svårare att klara vardagen och att fortsätta studera. Elevens sälvkänsla och självförtroende kan vara så dålig att när eleven blir vuxen så har hon svårt att klara sig och söker efter trygghet hela tiden. Men så finns det faktisk elever som klarar sig fast dålig skolgång eftersom de omvandlar svårigheterna i sin barndom till att övervinna svårigheter i sitt vuxna liv. Allt beror på om personen använder sin svåra skolgång för att bli starkare eller för att tycka synd om sig själv.
På din sista fråga så tror jag Lina har haft mycket hjälp av sina yrkeserfarenheter. Alla har ledarskap kopplat till yrkena där Lina har kunnat lära sig om bra ledarskap och fått prova på hur det fungerar.
Jag anser att det är bra att blanda klasserna så länge den nyanlända också får stöd i sitt eget modersmål, man kan inte förutsätta att eleven ska hänga med ämnesmässigt om de inte får grunderna tydligt förklarade för sig eller återkoppla till egna kunskaper på sitt eget språk för att kunna befästa de svenska begreppen - en egen tanke bara. Socialt upplever jag att barn löser situationer där språkkunskaperna brister och tar till med andra sätt för att få alla delaktiga. Ett eget exempel jag har är från tiden jag arbetade lite som resurs i den lokala skolan och det kom en nyanländ elev till förskoleklassen, redan första dagen hade de andra eleverna försökt få med denne på lekar och bli kompisar vilket var jätteroligt att se.
SvaraRaderaPå den andra frågan så säger jag att självklart kan en dålig skolgång påverka hur det vuxna livet blir till att se ut. Jag har läst Martin Hugos bok "Från motstånd till framgång - att motivera när ingen motivation finns" i en annan kurs där man får följa några elevers gymnasiegång där man kämpar för att göra dessa motiverade till skolan. De har gått igenom grundskolan med bristande intresse av olika anledningar och tror väldigt lite om sig själva. Här hade lärarna och arbetssättet en väldigt stor roll för deras fortsatta skolgång och viljan att lära sig mer. Jag tänker lite på min pojkvän som har dyslexi och som inte fick någon hjälp under grundskolan, sågs som en omotiverad och lat kille, en roll som han också tog på sig. När han väl fick diagnosen så var det inget som förändrades, han accepterade inte något extra stöd från skolan med åsikten att "har jag klarat mig själv såhär långt så ska jag fan klara mig igenom gymnasiet också". Så man kan förvandla negativitet till en viljekraft också! Idag har han inga märkbara svårigheter utifrån sin dyslexi.
Jag tror att Lina har haft mycket hjälp av sina yrkeserfarenheter och att hon får möjlighet att plocka ut delar kring de olika yrkena för att skapa sin egen idé av bra ledarskap.
Jag tror absolut att det finns fler fördelar än nackdelar med att blanda klasser med nyanläna och "svenska" elever. Det är självklart att det är mer tryggt att gå tillsammans med elever som är mer lika mig och kanske skall man få börja i en sådan grupp för att först få landa i Sverige, få lära sig lite om vad som förväntas av dig i det svenska samhället och skolan osv. Men efter detta tror jag på att eleverna får delta i en "vanlig" klass. Dels för att få marineras i svenska språket, få höra det användas mycket och få delta i det allt efter som. Vidare så menar många forskare att vi bör utgå från elevernas erfarenheter och intressen i undervisningen (Alerby och Bergmark del 3) detta betyder att ju fler personer som är olika dig som du möter destå fler perspektiv har du att tillgå. Du kan få del av hur andra tänker och på så sätt utveckla sin kunskap och nyansera den till skillnad på om du bara är med likar.
SvaraRaderaSom svar till din andra fråga så tror jag att skolan och eleverns tid där påverkar med än vad pedagoger och skolan i stort tänker på. I realiteten så spenderar eleverna ca 8 timmar i veckan 5 dagar i veckan i skolan. Om man har mycket negativa erfarenheter där så är det självklart att detta påverkar dig även efter du har lämnat skolan. Det finns ju tillexempel en uppsjö med "hjälpprogram" på tv tex. Bigest loser och liknade där många grundar sina nuvarnade problem i tex. en mobbingsituation i skolan eller vars självkänla är i botten för att de aldrig fick stödet för att lyckas i skolan. Här har vi som pedagoger ett stort och myckt viktigt ansvasr mot framtidens medborgare i världen. I läroplanen så står det ju att vi skall fostra en ny genoeration av deltagande demokratiska medborgasre, det är svårt att delta om man är helt nedbruten av sin skolgång. Detta är något som inte får tas lätt på, som lärare har vi fått ett stort privilegium enligt mig att få vara med och tillsammans med barnens föräldrar forma dem.
Jag tror att Lina kan ha haft bra erfarenheter med sig från sina andra jobb för att kunnavända Ronnaskolan. Hennes inställning och tilltro till eleverna grundar hon mycket i sina egna erfarenheter och hennes utbildning. m.m. Jag tro att vi alltid har med oss bra saker från vårt bagage, vår personliga erfarenhet. Det som Lina gör, som imponerar mig, är att ta denna kunskap och omsätta den i verkligehten på en skola och nå fantastiska resultat och förändring.
AC 5 Julia:
SvaraRaderaDet kan självklart finnas en trygghet att komma till en klass och hamna med andra som har liknande eller samma erfarenhet som en själv, men på samma vis kan det vara tvärtom att det utvecklar och tar fram drivkraften på ett mycket bättre sätt om man blandar elevgrupperna. Alla är vi olika oavsett om vi har svenska som första eller andraspråk och motivation och vetgirighet är två saker som spelar in oerhört mycket. Jag har en svåger som kommer från ett annat land, han och min syster bor på ett ställe i landet där det främst bor folk från hanns hemland. Han umgås med dem och de pratar i majoritet sitt språk. Jag kan ju inte säga hur det är för andra för ofta handlar det om mål, visioner och drivkraft. Men i hans fall hade det nog gynnat honom att bo eller arbeta i en miljö där det varit lite mer mixade kulturer än den egna, för när det kommer till kritan så faller det ju på svenskan främst när han söker jobb eller ska göra sig förstådd. Men världens ambitiösaste hjälpsammaste kille, men vad mycket det hade gjort om han haft något år eller två i skolan för att lättare integreras och hjälpa honom ut i arbetslivet.
En ”dålig” skolgång kan sänka motivationen och stänga dörrar för elever, som alla borde ha möjlighet att ha på glänt. Jag vill verkligen förtydliga att en ”dålig skolgång” kan drabba vem som helst, ta vilken klass som helst och sätt in en omotiverad lärare, så kan man senare se resultat som är allt annat än bra.
Så är det även en definitionsfråga för alla, Vad är en ”dålig skolgång” och hur kan vi som lärarstudenter senare när vi kommer ut som lärare optimera och engagera våra kommande elever för att skapa deras bästa förutsättningar till en bra och god skolgång.
Skolan bör i allra högsta grad prioriteras så att eleverna får tillgång till en viktig grundnyckel dvs utbildade, engagerade, positiva, målinriktade, sympatiska och lyhörda problemlösande lärare.
Bra reflektioner Anna. Jag blev också väldigt inspirerad av rektorns positiva synsätt. Enligt Lina så gav blandade elevgrupper harmoni och i de här fallen så behöver det kanske inte betyda att olikheterna är så stora trots språket. I min VFU klass så fanns det barn som var ganska nya i Sverige och som inte hade så bra språk än. Det jag kunde se var att barnen inte drog sig till de andra barnen som inte heller hade svenska som ett nytt språk, utan istället kunde jag se att de hängde med i lekarna som passade bäst på rasten. Några gillade fotboll och andra lekte jagalekar. Men jag tror också att det kan vara skönt att veta att det finns flera i klassrummet som ”är som jag” och har den förståelsen, kanske framförallt när man är lie äldre? Jag tror dock att känslan av inkludering är viktig, att man känner att man får göra som de övriga i klassen. Jag tycker dessutom att det var ett bra sätt att ha lite både och. Två dagar med intensivträning och resterande tid i klassrummet med den övriga klassen.
SvaraRaderaJag håller med dig Julia, att en dålig skolgång kan vara lite av en definitionsfråga. Men ur betraktarens ögon så visst tror jag att en dålig skolgång kan föra med sig en negativ bild på både sig själv och motivationen till att läsa vidare längre fram i livet. Det kan finnas många skäl till att eleven upplevt skolgången negativt, kanske var det svårigheter i skolarbetet, i hemmet eller med kompisar? Här är lärarens roll viktig. Att ständig sakna inre motivation kan skapa en håglöshet. I lära som ledare (s. 127) så står att lärarna strävar efter att öka elevernas motivation och det kan man göra genom att ge eleverna en viss valfrihet och delaktighet genom att få ett ökat inflytande i undervisningen. Det står ju också i läroplanen att det ska skapas lust att lära, vilket jag tror är viktigt för att behålla elevernas positiva bild av skolan.
För att svara på din sista fråga Anna, så tror jag absolut att Lina kan ha haft stor nytta av sina tidigare erfarenheter. Ett exempel av hennes erfarenheter kan nog vara att hon kastar sig in och vågar vända uppochner på sättet som skolan drivs på, samt att hon kanske inte från början tänkte på det negativa och i vad som kunnat gå fel utan istället hade en så positiv syn både på sig själv, personalen och eleverna.
Det var väldigt sorgligt att se hur dessa elever grupperades med tanke på att (nästan) alla var invandrare i alla fall. De var redan "lika" på något sätt men de delades enligt deras språkkunskaper vilket inte kan betraktas som inkludering, enligt min åsikt. I skolorna brukar elever med annat modersmål vara särskilda från den ordinarie klassen. I Runaskolan, där nästan alla hade svenska som andraspråk, verkade det som nyanlända tog den platsen. Kan det bero på att vi alltid känner ett behov att dela och särskilja?
SvaraRadera