När några stycken från gruppen träffades för att diskutera härskartekniker halkade vi omedelbart in på elever som vi av olika anledningar tycker är lite "svårare". Jag berättade om en lärarvän som mycket medvetet använt sig härskartekniker gentemot i skolan, bland annat när hon utsatts för hotfulla situationer av äldre okända elever. Jag misstänker att det är för att man som lärare lättare förstår och ser att man faktiskt ibland använder härskarmetoder mot dessa. Vissa elever provocerar och då är det kanske lättare att ta till mer oschyssta metoder för att styra dessa? Det blir sällan bättre, löser nästan ingenting och skapar framförallt ingen större tillit - så om det är möjligt är det bättre att välja en annan väg.
Ett första viktigt steg för att komma till rätta med sig själv är att uppmärksamma när man gör det och varför och att varje gång det skaver lite försöka anlysera vad som gick fel. Exakt samma situation uppstår sällan igen, men alldeles säkert något liknande varför man måste försöka vara förberedd. Eleverna, liksom både du och dina kolleger, har rätt till en vardag utan att bli utsatt för härskartekniker. Man måste, som Elaine Eksvärd säger verkligen arbeta för att komma runt det.
Ett sätt att komma förbi problematiken tror jag är att ha regler som elever och lärare tillsammans kommit fram till och sedan använda sig av dessa så strikt som möjligt. Då lyfts problematiken från personnivå och det kan vara lättare visa sig vilka elever som faktiskt har oförmågan att följa en regel. En oförmåga kan genom träning och medvetenhet bli en förmåga istället.
Genom att se när man själv använder härskartekniker och medvetet försöka välja ett annat angreppsätt kanske man kan vinna något mer i tilliten till sina mer besvärliga elever?
