Som min medskribent till bloggen skrivit nedanför i inlägget Demokrati i klassrummet så står det som sagt i Lgr11 (Läroplan för grundskolan,
förskoleklassen och fritidshemmet 2011) att ”undervisningen ska bedrivas i
demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i
samhället”
Skollag(5§ 2010:800) och läroplan ställer krav på oss som lärare,
undervisningen vi bedriver ska utformas efter grundläggande demokratiska värderingar,
och vi ska förbereda elever för att aktivt kunna delta i samhället. Under
diskussion med gruppen kom vi in på vad begreppet demokrati egentligen står för
och vad det har för betydelse i klassrummet. Vi diskuterade att många i ett
demokratiskt samhälle ofta är medvetna om sina rättigheter, men att man inte
alltid är lika medveten som sina skyldigheter.
Ekerwald och Säfström har i sin bok Levd Demokrati intervjuat
elever om vad demokrati är för dem. Många elever nämner att ”alla ska vara lika
mycket värda” samt att ”man ska få säga vad man tycker och tänker” men det
finns även elever som säger ”jag vet faktiskt inte vad demokrati är”, jag vet
faktiskt inte vad jag tycker det”. Att inte alla vet vad demokrati är betyder
det att vi som lärare i klassrummen arbetar på fel sätt? Och hur ska vi
arbeta för att alla ska känna att de vet vad demokrati är?
En skyldighet som vi har som demokratiska medborgare är att lyssna,
en rättighet vi har är att få framföra åsikter i och med
yttrandefriheten. Något som jag saknar sedan min egen skoltid är att öva
på att framföra sina åsikter och att lyssna på andras åsikter från tidig
ålder.
På Freinetskolan Mimer i Norrtälje arbetar man med sokratiska
samtal vilket innebär att man arbetar med öppna dialoger och att utveckla
elevers tänkande. Sokratiska samtal kan föras i alla ämnen och det är själva
processen som är målet. Det finns inget rätt och fel i samtalet. Elevers
åsikter kring de sokratiska samtalen är främst positiva och många anser att man
får andra perspektiv när man får lyssna på varandra och att man blir säker på
att argumentera (Jakten på det demokratiska klassrummet Freinetskolan skolan,
ur.se). Sokratiska samtal är en arbetsform som förbereder eleverna för att
aktivt delta i samhället, och som sagt är detta något som jag saknar från min
egen skoltid och något som jag känner att jag vill använda mig av med mina
kommande elever.
Vad tror ni, är sokratiska samtal genomförbart även i lägre årskurser och finns det någon som har tips på teman som man använda för att introducera samtalen?
Är det någon som själv har erfarenhet från sokratiska samtal från sin egen skoltid?
/ Sofia Brottsjö
Vad tror ni, är sokratiska samtal genomförbart även i lägre årskurser och finns det någon som har tips på teman som man använda för att introducera samtalen?
Är det någon som själv har erfarenhet från sokratiska samtal från sin egen skoltid?
/ Sofia Brottsjö
 |
| Bild hämtad från creative commons https://openclipart.org/detail/227550/students-group-work Skapare: pietluk |
Intressant med sokratiska samtal. Jag vet inte så mycket om det, men visst måste det gå att åtminstone försöka. Som alltid när man prövar något nytt kan det vara en bra idé att berätta för eleverna att det är nytt, man själv har inte gjort det förut, vi lär oss nu det här nya tillsammans. Säg att vi ska prova det idag och några gånger till så får vi se hur det går och hur det känns efter att vi har gjort det några gånger. Min erfarenhet är att eleverna då blir mer koncentrerade på uppgiften och tillåter misstag från varandra och läraren som de kanske inte gör när de tror att läraren kan och vet.
SvaraRaderaJag tror som du skriver att en god idé är att introducera det som något nytt för alla. Även för läraren så att de ser att läraren inte har gjort allt heller (även om den nu säkerligen har det). Det är nog motiverande att se att vuxna också kan lära sig nya saker, testa nya saker för första gången.
RaderaJag blev också väldigt intresserad av de sokratiska samtalen! Tycker att det känns som ett väldigt spännande sätt att lära eleverna att våga uttrycka sina egna åsikter, men också att få dem att reflektera över sina egna tankar. I filmen visade de att de sokratiska samtalen användes av både elever och personal, vilket jag tycker är ett bevis på att det går att använda sig av i alla åldrar, men som med mycket annat i skolan tror jag att det handlar om anpassning. Att man börjar på en enkel nivå, och sedan bygger vidare därifrån. Det som jag snarare kan tänka mig är svårt, är det som även en lärare i filmen uttryckte var svårt; att själv som lärare tänka att det inte finns några rätt och fel och våga låta eleverna sväva iväg lite. Med elever i lägre årskurser tror jag att det kan vara ganska lätt hänt att de svävar iväg en del, och att då låta det vara okej och inte styra dem tror jag skulle vara en utmaning för de flesta lärare, inklusive mig själv. :)
SvaraRaderaJa elever i de lägre årskurserna har ju en tendens att sväva iväg. - jag har också en katt, och en gång fick den...
RaderaJag tror på att övning ger färdighet, både för elever och oss lärare.
Jag tror att vi måste börja tidigt om vi vill att eleverna ska lära sig att genomföra sokratiska samtal. Det är viktigt att vi lär våra elever att argumentera men också att de låter andra tala utan att avbryta, men samtidigt måste eleverna ha modet att bryta i diskussion när tillfälle ges. Bara det att få eleverna att förstå, att till skillnad från ”vanligt” skolarbete finns det inte något rätt eller fel i sokratiska samtal. Tanken med samtalen är att eleven ska omvärdera sina åsikter för antingen hålla fast vid sin åsikt eller revidera den. Det är ju processen som är målet, inte frågan. Övning ger färdighet!
SvaraRaderaJag reagerade också på det som du nämner Sofia, att många elever som intervjuades i Levd Demokrati? inte hade uppfattat begreppet demokrati och dess betydelse. Några av eleverna såg demokrati som ett stort politiskt eller skolboksord som de uttryckte ointresse av, andra hade svårigheter att förklara begreppet och en elev ansåg att demokrati bara är för rika personer (2012, s.20). I det sistnämnda fallet har skolan inte bara misslyckats att lära eleverna kunskap om de demokratiska värden utan också att förmedla dem i undervisningen. För att svara på din fråga som du ställer så tror jag att demokrati behöver arbetas med på två olika sätt parallellt med varandra. Först och främst så behöver nog demokrati förklaras för eleverna, med både skyldigheter och rättigheter där viktiga begrepp som mänskliga rättigheter, barnkonventionen och yttrandefriheten kan äga rum. Men så behöver ju också demokrati prägla undervisningen. Vi har läst mycket om elevdelaktighet under de tidigare veckorna och många positiva aspekter som det bidrar med. Därför tror jag att elever behöver få vara med och påverka i skolan, göra sin röst hörd och uttrycka sina åsikter på olika sätt.
SvaraRaderaDe sokratiska samtalen som du tar upp är ju ett jättebra exempel på just det. Jag tror precis som dig Annika att vi behöver börja tidigt med de sokratiska samtalen och att frågan inte är de viktiga utan processen. Men skulle det inte kunna vara både processen och målet som är viktigt i frågan om demokrati? Om frågan som ställs handlar om värdegrunden till exempel så skulle det kunna leda till goda diskussioner och en djupare förståelse för värdegrunden.
Tack för ett bra inlägg!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaVisst är det skrämmande att en elev kan anse att demokrati endast är för rika, undervisningen har verkligen brustit någonstans.
RaderaDin idé om att samtala sokratiskt om värdegrundsfrågor tror jag absolut kan fungera, vi får testa det när vi kommer ut i arbetslivet :)
För att först svara på dina första frågor där elever som intervjuas inte har någon aning om vad demokrati är, det är helt fel. Jag som lärare skulle känna mig misslyckad för att vara ärlig. Eftersom en lärare i den svenska skolan ska båda bedriva din undervisning utifrån demokratiska förhållningssätt och även undervisa om demokrati. Jag personligen tycker inte att det finns för lite "information" om demokrati i dagens samhälle. Det kan upprepas varje dag om det så är. Eftersom det finns barn som kanske inte är uppvuxna i ett vanligt "svenskt" hem utan har en kämpig barndom, måste den få veta vad för rättigheter han/hon har.
SvaraRaderaJag tycker att sokratiska mål är något bra och det är ett bra sätt att använda sig utav när du ska jobba med demokrati. Att eleverna först får lyssna på dig och att du som lärare sedan lyssnar på dig och även det viktigaste att det inte finns några rätt eller fel.
Jag brukar även låta mina elever få skriva ner lite tankar efter varje område, vad de tyckte om föregående område och vad de känner att de behöver träna mer på samt vad de vill jobba med längre fram. Några av eleverna tycker det är jobbigt, medans några andra gillar det. Att några gillar det och några inte tror jag att man kan hänvisa lite till de olika ledarstilarna som vi läst om i lärare som ledare. Där jag anser den demokratiska läraren som den optimala läraren. Men samtidigt finns det elever som behöver en mer styrd eller en mindre styrd lärare också. Det viktigaste är att känna av sin grupp och arbeta utifrån deras behov.
Det är FÖR eleverna vi jobbar inte åt något annat. Låt dem få säga vad de tycker, du som lärare behöver bara vara en god lyssnare. LYSSNA och ha KOMMUNIKATION med dina elever så kommer eleverna öppna sig ännu mer i den demokratiska andan.
Vad kul att du har använt dig av sokratiska samtal i undervisningen, och det var ett bra tips att låta dem skriva ner vad de behöver träna mer på samt på vad de gillade. Det är ju ett sätt att skapa elevinflytande anser jag.
RaderaSom du skriver anser även jag att lyssna och kommunicera är väldigt viktigt för demokrati, då det är verkligen något som jag kommer arbeta med i klassrummet sedan.
Tack för tankar och tips :)
Sokratiska samtal är ett intressant sätt att föra samtal på. Eleverna lär sig att vara mer öppna och eftersom det inte finns rätt eller fel så blir det lättare för eleverna att säga vad de tycker. Jag tror att vi behöver mer sådant här på lektionerna, där eleverna kan vara sig själva och avslappnat kunna uttrycka sina tankar och känslor. Sokratiska samtal tror jag går att använda i lägre årskurser eftersom samtalen går ut på att samtala om det vardagliga för eleven. Läraren kan välja ett tema som står eleverna nära eller så kan eleverna komma med teman som de tycker är aktuellt och som de skulle vilja prata om.
SvaraRaderaJag har ingen erfarenhet om sokratiska samtal men skulle vilja haft det. Nu får jag istället ta med mig detta och använda sokratiska samtal när jag blir klar lärare. Sokratiska samtal är bra för framtiden också, eftersom när eleverna sedan blir arbetare så kommer de ha nytta av denna kunskap på deras arbetsplatser.
Jag tror absolut, precis som er andra, att man kan använda sig av sokratiska samtal redan i lägre åldrarna! Jag finner arbetssättet väldigt bra, och längtar efter att få prova det på kommande elever. Detta kanske också besvarar att jag inte har någon erfarenhet av det hittills. Jag har heller aldrig sett någon annan lärare ägna sig åt det. Synd, kan jag tycka.
SvaraRaderaVi har också diskuterat kring sokratiska samtal under torsdagen, och pratade lite om att det kan vara svårt när man har så pass stora klasser. (Här ligger de ofta på runt 28 elever). Då kan det vara svårt att få alla att komma till tals. Vi pratade om att man kunde ägna de få halvklasstimmarna man har i veckan för samtalen, men också att man gärna vill ägna de åt andra saker. Även om man har halvklass på runt 14 elever så är det en ganska stor grupp att ha sokratiska samtal med. Vad tror ni om detta, hur många är det optimalt att ha samtalen med?
Angående ämnen tror jag att man kan ha sokratiska samtal om i princip allt. Väldigt bra under SO ämnen där man kan gå lite djupare i diskussionerna, vänskap, demokrati, samhället osv. Men det går ju även att ha i svenskan om en specifik bok eller dylikt. Filmen från UR visade ju också att det gick bra att ha under matten. Så jag tror verkligen att man kan använda det i nästan alla ämnen!
//Jennifer Pavlovic
Det känns som att sådana här arbetsformer inte är till fördel när man är stora klasser. Även om det är 14 st så anser jag som ni diskuterat att det är en stor grupp. Men man kanske skulle kunna dela upp även denna på hälften, och att resterande hälft arbetar med något mer frigående under passet och att man byter av till nästa gång? Sen är det väl det lilla dilemmat om tiden finns till det?
RaderaDock anser jag att tiden finns om man verkligen vill använda sig av arbetsformen.
Och som du skriver så går det ju att anpassa till nästan alla ämnen, vilket jag anser fördelaktigt!
Sokratiska samtal är nog en bra och utvecklande metod att använda i undervisningen. Jag har själv aldrig upplevt att någon lärare använt sig av dessa i undervisning. Dock träffade jag en resurs under min VFU som var under utbildning och i hennes utbildning förstod jag som att det var ganska stort fokus på sokratiska samtal. Håller med dig Jennifer att det är synd att man inte fått upplevt sokratiska samtal. Jag tänker då att man får introducera det så som diskuterats ovan, att vi ska pröva något nytt och se hur det funkar. Jag tänkte också på det som en elev sa i filmen om sokratiska samtal, att man inte alltid kommer till tals i och med att man inte ska störa när någon annan pratar och heller inte räcka upp handen. Även jag har funderat kring hur många elever som bör delta i de sokratiska samtalen åt gången. Känns lite svårt att avgöra, men tänker att man får utgå från de elever man har i elevgruppen, prova sig fram och sedan utvärdera.
SvaraRaderaJag tyckte även att det var väldigt bra att man i de sokratiska samtalen även hade elever som observatörer. Är man i ett samtal så lägger man inte alltid märke till hur processen och samtalet ser ut, för att kunna utvärdera och utveckla samtalen är det oerhört bra att ha dessa observatörer.
//
Olivia Larsson
Jag fastnade också för observatörernas roll och att det var elever.
RaderaBlev positiv till att de gav feedback på samtalet både brafeedback och vad man kunde tänka på till nästa gång.
Att ge feedback är inget som jag minns att vi arbetade med i lägre åldrar, men jag tror att det är nyttigt att öva på att både ge och ta redan från åk.1. Jag hoppas att det på så sätt blir mer naturligt och inte något man tycker är lite jobbigt.
Ja visst kan sokratiska samtal ske i de lägre åldrarna. Jag arbetar med åldrarna 6-7-8 år i min klass. Vi har klassråd, möten som handlar om att alla ska må bta på skolan för att förebygga kränkningar, vi pratar i åldersgrupper om olika frågor då vi är tre lågstadier med blandade åldrar så kan jag till exempel ta alla tvåor från klasserna och ha "kompissamtal eller leda samtalen genom att läsa om "orättvisor" "att säga nej" eller liknanade frågor för att låta eleverna få träna på att lyssna på varandra och att prata inför grupp, men även för att ta del av varandras åsikter.
SvaraRaderaSokratiska frågor syftar ju till att eleven i detta fallet ska få självinsikt och därmed upptäcka sina tankar, en del stämmer överens med verkligheten men en del behöver de vägledas i. Absolut yngre åldrar, vi måste tro på att de kan och vägleda dem att hitta sin egen inre kunskap.
I klassen leder någon i år två våra klassråd och annan elev skriver ner vad som sägs och vilka regler de kommer fram till som ska följas. Sedan en gång i månaden har vi tre elever från år två som går på elevråd med årskurs 3-9, där de samtalar kring frågor och regler som gäller på skolan. Vi får ofta beröm över hur duktiga talare de yngre eleverna är och ansvarsfulla. Börja tidigt så de har förmågan med sig på mellanstadiet.
Varför börja sent med sokratiska samtal?
Vas kul att läsa hur ni arbetar med samtal i de lägre åldrarna :)
RaderaToppen bra inlägg Sofia! Jag fastnade verkligen för de sokratiska samtalen och känner att det är något jag själv skulle vilja arbeta med när jag själv är verksam lärare. Jag tror att man skulle kunna använda sig av de flesta ämnen och ett intressant exempel man skulle kunna diskutera som även gjordes i filmen från skolan i Norrtälje är skoluniform. Borde man ha det? Varför/varför inte? Och genom det kanske komma in på yrken där man bär uniform. Även vi i vår grupp har diskuterat massor om demokrati i skolan. Jag kommer direkt att tänka på det demokratiska röstandet där majoriteten bestämmer och minoriteten får infinna sig. Vi diskuterade gällande hur detta är orättvist eller inte och jag kan på något se att många elever fått fel uppfattning av vad demokrati egentligen innebär här. Dom har oftast fått bilden av att alla har rätt till sina åsikter och tankar men inte mycket mer än så. Precis som du skriver, dom är väl medvetna om sina rättigheter men inte sina skyldigheter. Det är ju faktiskt så att vi ska fostra eleverna till att bli demokratiska medborgare och i vårt samhälle så får inte alla sin vilja igenom utan majoriteten bestämmer. Det skulle aldrig fungera om alla skulle få sin vilja igenom och då har man skyldighet att acceptera det som majoriteten bestämt. Kanske det demokratiska röstandet inte så dumt trots allt, om man samtalar kring det och får eleverna att förstå varför det går till som det gör.
SvaraRaderaJag kan tycka att det är intressant att du har skrivit i ditt inlägg att ”man ska få säga vad man tycker och tänker” , jag vill då poängtera att man bör vara medveten om vad denna kommentar faktiskt KAN innebära. Jag kan bara berätta om en händelse där jag själv var elev och vi hade en situation med en lärare som uttryckte sig hå det här viset med en nästan identisk kommentar.
SvaraRaderadetta var en händelse när vi gick i årskurs 6, vi hade en lektion där vi skulle gå igenom klassindelning inför årskurs 7. det läraren där och då innan sitt lilla ”man ska få säga vad man tycker och tänker” viset var att det hade varit en stor konflikt i ett tjejgäng under rasten som hade eskalerat och splittrat en av tjejgrupperna i två. Så när hon hade sagt att eleverna skulle få välja vilka de ville gå med och absolut inte gå med så uttryckte en person ur konflikten att denne absolut INTE ville gå i samma klass som den andra tjejen. detta gjorde såklart den andra tjejen mycket ledsen och detta gjorde även att hon riskerade att uteslutas ur en större grupp. när läraren ifråga poängterade att man inte skulle säga så för att det kunde göra andra ledsen så blev hon ifrågasatt av samtliga elever eftersom det var hon som påtalade att eleverna skulle säga vad de tyckte. det blev minst sagt väldigt fel av allt och det tog många diskussioner innan läraren hade "redigt ut sin soppa".
en tanke som slog mig är även i en av böckerna (litteraturen) kan man läsa om ett väldigt bra exempel där det står om "Anna Anka", hon blev starkt kritiserad när kon va populär i "Svenska Hollywoodfruar" då hon gjorde starka kommentarer och uttalanden om sitt tyck och tänk o andra människor. Många kritiserade henne och tyckte inte att hon hade rätt att utrycka sig på det viset. men uppenbarligen så tyckte många andra att hon förtjänade att höra både det ena och andra. det ena värre än det andra.
Så det jag vill med min kommentar är inte att ifrågasätta dig TS på något vis utan bara belysa att man även behöver visa på andra demokratiska värderingar så man inte fastnar vid att man får tänka, tycka och uttrycka sig som man vill. utan att det även finns andra bra egenskaper i "Demokrati". Tex att man genom demokrati kan lyfta varandra och visa på att man får se olika ut och ha olika egenskaper och inte behöver tycka samma som andra, men det är okej att tycka olika. man behöver nog även försöka att vara medveten att välja sina tillfällen ;)