Gruppen har utgått från filmerna på Its och fastnade i
diskussionen om pedagogiskt ledarskap och vad en bra ledare är. Det vi kan konstatera är att det finns
många olika egenskaper som vi vill se. Ledaren ska t e x vara tydlig, ödmjuk
skapa trygghet och kunna leda en grupp mot sitt mål, som också det bör vara
tydligt.
I programmet Rektorerna- Om ledarskap avsnitt 1, där
fotbollslandslagets tränare Pia Sundhage talar om hur hon agerar som ledare, så
trycker hon på hur viktigt det är att känna glädje i det man gör. Positivitet
smittar och det tror jag är viktigt att vi tar med oss även i klassrummet.
Barnen känner att man brinner för undervisningen. Sundhage menar att om man ger
trygghet och har ett tillåtande klimat som ledare, så skapar det också ett
intresse och en lust att lära. Det finns mycket att knyta an till som ledare
vare sig det gäller i idrott, som lärare eller någon annan ledarposition. Det
är en lärares skyldighet att skapa en delaktighet hos alla elever oavsett behov
eller kunskapsnivåer. Här tror jag att Sundhage har en poäng då hon menar att
det är viktigt att kunna coacha varandra för att utvecklas. Det kanske vi som
lärare kan använda mera i klassrummet. Det kan t e x ske genom enkla
återkopplingar till varandra genom ”two stars and a wish,”där vi ger varandra
feedback med positiva kommentarer men också en önskan om förbättring.
När jag funderar över vad det är som gör att en del
lärare fångar eleverna direkt, så tänker jag att en del kan handla om att göra
undervisningen spännande. I programmet Rektorerna- Pedagogiskt ledarskap, så menar rektorerna att det
bör finnas en viss struktur på lektionerna och att en bra ledare bör kunna
sortera ut vad som är viktigt. Här tror jag att vi kan påverka genom att vara
förberedda inför varje lektion och ha tydliga mål för vad syftet med undervisningen
är. Rektorerna menar också att man bör lyfta elevernas tankar till en högre
nivå. Det får mig att tänka på hur viktigt det är att ha förväntningar och
förhoppningar på eleverna, samt att visa att jag som lärare tror på deras
förmågor.
Till sist vill jag ta med mig Sundhages råd om att
alltid fånga upp det positiva och att inte haka upp sig på det som är fel. Det
kan jag som lärare ta med mig och det är också något jag tror är viktigt för
att stärka barnens tro på sig själva redan från start.
Det ska bli spännande att höra vilka egenskaper ni
tycker är viktiga hos en bra ledare.
bild hämtad från Creative commons
Jag fastnade också för mycket av det Pia berättade om i sin intervju. Vikten av att fokusera på det positiva spelarna gör, att hon väljer att visa ett bra anfall eller ett bra inlägg istället för att visa ett dåligt och låta spelarna själva få poängtera det bra sakerna. Att de får ge sig själva och varandra feedback. Påminner mycket om James Nottinghams föreläsning om hur feedback bör ges. Att man kan sitta och diskutera i gruppen och låta några elever observera diskussionen. Och att feedback blir som bäst om den ges under arbetets gång och inte efteråt då det mer blir som en bedömning. Men gör vi lärare så? Tar vi oss tiden att bedömna under arbetets gång? Det vanliga är nog att man rättar texter och matteuppgifter i efterhand. Man skapar nog ett tryggt klassrum och trygghet hos eleverna om de vet vad som förväntas av dom och vad de ska tänka på under arbetets gång. Att ha ett klart syfte med varje lektion och att kunna presentera det för eleverna är nog en stor nyckel till framgång men är det möjligt? Har vi tiden att sitta och formulera syften och att koppla allt till läroplan inför varje lektion?
SvaraRaderaBra reflektioner!
/Amanda Kvick
Ja det här med tiden kommer ju verkligen vara en svårighet tror jag också. Däremot så tror jag att det är ett måste att vi tar oss tiden att formulera syften och tydliga mål för oss själva och för barnen. Det är något jag tror vi får igen på sikt. Bara att vi diskuterar det nu kanske gör att i alla fall jag kommer tänka på det lite extra framöver. Tack för bra tankar.
RaderaJättebra och intressanta tankar och idéer. Jag tror också att det är viktigt att fånga upp elevernas uppmärksamhet och därefter gå vidare och coacha eleverna till kunskapen. Något jag också tänkte på som Sundhage sa var att släppa nervositeten och vara sig själv som ledare. Man måste visa mod och att man tror på eleverna och låta dem prestera utifrån deras prestationsförmåga utan att eleverna ska behöva känna stress och press att lära sig och visa det de kan - precis som ni skriver att strukturera upp undervisningen och sortera det som är viktigt för eleverna.
SvaraRaderaSuperbra att ni tar upp positivitet hos ledaren, för hur skulle en grupp fungera om ledaren går in hårt med negativa tankar och åsikter om gruppen. Det skulle absolut inte funka i ett klassrum. Det är viktigt att läraren tycker att undervisningen är rolig, spännande och intressant, för det smittar oftast av sig till eleverna. Jag brukar tänka när jag planerar “kommer eleverna tycka att det här är intressant och spännande att utföra, är det ett bra sätt för eleverna att få in kunskapen som ges? Tycker jag att det kommer bli bra och roligt?” För jag tror det är viktigt.
Jag tror också att det är viktigt att försöka göra lektionerna intressanta för mig, för då kanske jag kan smitta eleverna med mitt intresse. Just det här med att släppa nervositeten är kanske (tyvärr)något som kommer mera med mer erfarenhet. Just i ledarrollen skulle det ju annars vara fantastiskt att veta precis hur jag gör för att fånga upp eleverna direkt:) Tack för ditt inlägg.
RaderaJag håller med er båda två eftersom jag också fastnade för det Pia pratade om. Jag tycker också att det är viktigt att framhålla det som är positivt, samtidigt som en bra ledare behöver ha de egenskaper du skriver om och även att se och höra alla elever.
SvaraRaderaNär jag läste det du skrev om two stars and a wish, kom jag att tänka på hur det användes vid min första VFU, våren 2015. Det var i en årskurs ett, där eleverna fick varsin vecka att berätta om vad de ville, exempelvis en leksak, en resa eller deras fritidssysselsättning. Efteråt fick de som lyssnat ge feedback genom att säga vad som varit bra och vad eleven kan tänka på till nästa gång. Detta sätt tycker jag var ett bra sätt att både träna på att prata inför andra och även ge varandra feedback.
Det fick mig också att fundera på att ha förväntningar på eleverna och tänker samtidigt att jag tror att det kan vara svårt att ha lagom höga förväntningar, eftersom det inte är bra med varken för höga eller för låga. Jag känner också en oro för hur man ska hinna med att bedöma eleverna formativt, men tror absolut att det är något som är viktigt att göra. Nu när jag har läst i de olika böckerna och skrifterna, har jag blivit övertygad om vikten av att lära eleverna tidigt med både självbedömning och kamratbedömning. Då måste vi ju precis som Amanda skriver att det är en framgångsfaktor att ha ett tydligt och konkret mål med lektionen så eleverna vet målet, jag bara hoppas på att hinna med allt.
//Camilla
Vi hade en liknande form på min VFU där de arbetade med att ge varandra positiva kommentarer och något de önskade till nästa gång. Det är något jag kommer ta med mig för jag tror precis som du skriver att det är viktigt att vi startar omgående med själv/kamratbedömningen. Ja jösses, det är mycket som vilar på våra axlar;) Tack för intressant inlägg.
RaderaAtt fånga eleverna direkt har nog absolut en grund i att undervisningen är spännande. Men vad som uppfattas som spännande undervisning kan bottna i individers intressen, så det som fångar den ena eleven kanske inte fångar den andra. Elevers uppfattning av att vara i skolan är ju olika, kanske är lärares planering för elevmedverkan en avgörande faktor för att motivera. Även jag tror på att ha tydliga mål för undervisningen, att förklara och illustrera kunskapsmålen för eleverna. Jag tänker att det inte behöver vara så komplicerat. Man kan jobba med en "kunskapsvägg" där centralt innehåll, förmågor och kunskapskrav för varje ämne finns utskrivet. Jobbar man in en struktur i en klass från början, som handlar om att nämna vilka förmågor man övar vid vilka uppgifter, kommer säkert eleverna till slut kunna vara delaktiga och själva se vad det är uppgiften kommer öva för förmågor. Se exempel på kunskapsvägg på Ullis skolsida: http://www.ulricaelisson.se/category/kunskapsvagg-ak-1-3/
SvaraRaderaVäldigt intressant tanke. Det har slagit mig också att det som är spännande för en kanske inte alls är lika kul för någon annan. Vad jag tror är viktigt då är att visa att jag som lärare ändå brinner för ämnet så att jag lyckas fånga de med mindre intresse på något annat sätt.
RaderaI lärare som ledare står precis om det här med hur en undervisning passar någon, medan en annan passar andra elever. Olika typer av ledare passar ju också olika elever, precis som du skriver med hur olika uppgifter är intressant för olika elever.
Väldigt bra tips med kunskapsväggen. Vi behöver nog all tidsbesparing vi kan få. Den tar jag med mig på vägen:)Tack för ditt inlägg.
Vilka bra tankar ni alla har! Visst är det otroligt viktigt att fånga upp elevernas intressen i undervisningen, just för att den ska kännas givande för dem. Dock inte utan problematik som bl.a. Emma var inne på: något som fångar vissa elever behöver inte fånga andra.
SvaraRaderaNågot som jag funderade på under min VFU var mitt eget engagemang i undervisningen. För att ge ett exempel: I början av perioden så arbetade eleverna med Sveriges småfåglar. Detta är ett tema som jag varken är säker på eller som intresserar mig, men jag gjorde så gott jag kunde med att försöka få eleverna engagerade. (Tål att tilläggas var att planeringen var gjord innan jag kom till klassen).
Nästa tema fick jag själv planera: Hemortens historia - något som jag tycker är väldigt intressant och givande. Här märkte jag en stor skillnad i mitt engagemang. Det var otroligt mycket lättare att fånga upp eleverna när jag själv brann för ämnet.
Så vad vill jag ha sagt med det här? Jo, jag tror att det är viktigt att planera undervisningen så att temat eller undervisningen även känns intressant för en själv. Tycker ni att jag är helt ute och cyklar? :)
I den klassen arbetade de med småfåglar på följande sätt: lära sig att slå i faktaböcker; söka fakta om en valfri fågel; skriva en egen faktatext; för att slutligen rita en bild. Ganska klassiskt.
Eftersom inte småfåglar ligger inom mitt intresseområde så hade jag nog valt att arbeta med just det temat på ett helt annat sätt för att undervisningen ska kännas rolig även för mig, för jag är övertygad om att det blir lättare att fånga eleverna om jag själv tycker att undervisningen är givande :)
Hej:) Jag håller verkligen med dig. Jag tror att jag som lärare måste omforma ämnet och lektionen precis som du säger, så att jag själv tycker det känns kul. Jag tror också att barnen märker av om man inte tycker det är så kul. Kanske kommer man inte alltid hinna eller ha kraft att utforma lektionerna precis som man vill, men då kanske man kan hitta små guldkorn i det lilla som gör att undervisningen känns spännande. Särskilt i det fall du beskriver, om det känns rätt trist med småfåglar kanske man får hitta ett sätt att undervisa också för sin egen skull. Jag hoppas det i alla fall:)
Radera
SvaraRaderaJag håller också med ovanstående här uppe, programmet där Pia var med var super intressant. Jag gillade att hon använde sig utav det positiva, men sen gillade jag också att hon hade en liten unik egenskap, när hon sjöng. Jag tror att med hjälp av en sån egenskap kan man skapa lite spänning och kan ge gruppen en sorts förväntning och ökad motivation för man vet aldrig riktigt vad som skall hända.
Jag håller även med dig, Camilla och Pernilla att kamratgranskning och jag tror som ni att det är viktigt att börja med det i tidig ålder. När jag tänker efter så har nog ingen lärare under min VFU använt sig utav det, vilket är lite synd eftersom jag har vart i en årskurs 1 och en förskoleklass. Denna VFU så hade förskoleklassen en visardag, där kunde man ju faktiskt ha vävt in det, för att eleverna skulle få öva sig på det.
Som ni redan har diskuterat, så tror jag också på tydliga mål och riktlinjer så att eleverna vet vad som förväntas utav dem. Den formativa bedömningen hoppas jag också att man ska kunna använda sig utav hela tiden. Jag tror att vi som läser nu till lärare kan ha en fördel där för att vi är insatta i det på ett annat sätt. Vi läser om det hela tiden nu och är inkörda på att den formativa bedömningen ska vara med, men lärare som är ute idag är inte lika inkörda på det och kanske inte hinner sätta sig in i det och lägga den tiden på det för att komma igång med det. De är säkert väl medvetna om att det är viktigt men kanske har svårt att få till tiden. Sen är ju alla olika, men en viktig egenskap i detta kan ju vara att vara flexibel och vilja vidareutveckla sig för att kunna förbättra sig själv som ledare.
På min VFU använde de sig av kamratgranskningar och eleverna fick säga vad som var bra i varandras texter. (De skrev och ritade en bild om den aktuella bokstaven, åk1)Det här var inarbetat så eleverna kände till det och bedömde varandra med två bra saker och en önskan om något som kunde bli bättre, t e x att bokstaven kunde göras större till nästa gång. Jag kommer ta med mig det för jag tror också att det blir ett mera tillåtande klimat och en vana att på ett bra sätt bedöma varandra.
RaderaJag tror som du att vi har en chans att ta med oss det direkt. Ibland funderar man ju på det här med att hinna med allt som vi ska bara;)
Hej där! Mycket intressant inlägg om olika sätt att vara en ledare på. Jag fastnade, precis som er, för att ha en positiv inställning då man leder en grupp. Pia Sundhages intervju var otroligt intressant att se på, med tanke på hur väl hon har lyckats som ledare. Att vara en positivt ledare, tror jag definitivt, smittar av sig på både elevgruppen och arbetskollegor.
SvaraRaderaDet andra som ni nämner för att bli en god ledare är att ha en tydlig struktur och mål i klassrummet, instämmer jag helt med. Att eleverna vet vad det är de strävar emot och att det finns ett tydligt syfte med undervisningen, tror jag, motiverar dem mycket. Varför inte knyta an undervisningen till samhället utanför klassrummets fyra väggar? Att påvisa ett större sammanhang i undervisningen är mycket viktigt, enligt mig. Detta kan man som pedagog göra till exempel genom att knyta an undervisningen till olika yrkesgrupper och därmed påvisa hur viktigt det är att t.ex. kunna läsa och skriva.
Jag har också funderat på det här med att barnen precis som vi, verkligen behöver veta varför de behöver kunna vissa saker. I min VFU klass så var de tydliga med målen, men jag tyckte ibland att det var svårt att förstå för en åk1 just när det är utformat efter läroplanen. Det kanske räcker att bryta ner målen och syftet med lektionerna på elevens nivå. Vi vet ju vad vi har för syfte. Kanske kan man bara kort reflektera med barnen efter dagen eller innan, vad det är vi lärt oss.
RaderaHåller med om att man kan relatera till verkligheten. Det lär jag mig nog bäst av själv också. När man dessutom som jag, har egna barn som inte alltid kan förstå syftet med skolan men som är sporttokiga, så har jag ibland pratat om det här med vikten av att lära sig läsa för att kunna läsa sina framtida hockey/fotbollskontrakt;)
Tack för ditt inlägg:)